Brev till tidningen vi

Utgåva 41, Oktober 1994, Bo Åkermark, Stockholm

Påhittade namn

…“I min krets av tedrickande studenter vid Hötorget på 50-talet fanns en bekymrad Andersson. Han skulle gift sig med en fröken Grill och kunde med fog vänta snörpta munnar hos den blivande släkten, en av landets bördsstoltaste (sköldebrev från Augsburg 1571, innehade handelshus vid Stortorget i Stockholm samt bruken Österby, Iggesund och Söderfors och grundade Ostindiska kompaniet). Han insåg att han måste byta namn.

Det borde helst vara ett “adelsklingande” namn, inget Stigemyr eller Bjurefjong eller Hägerbåge. Eller borde åtminstone låta som ett stabilt högborgerligt släktnamn.

Svenskt namnskick är bra. De flesta namn som inte slutar på -son som är sammansatta: Två led av tämligen enkla, begripliga ord ur ordlistan. Det första kan varieras i det oändliga, men det andra är vissa standardord, såsom -berg, -borg, -gren, -mark, qvist, -stedt, -strand…

Andersson fick börja med att ur telefonkatalogen hämta fram så många slutled han kunde hitta. Och sedan grillade vi honom: Uppvuxen i Gudhem i Västergötland, mellan Skara och Falköping, nära Hornborgarsjön.

“Gud” strök han men förde upp på listan: Hem-, West-, Wester-, Göt-, Land-, Skar-, Fahl-, Horn-, Borg-, Sjö-….

Det räckte mer än väl, och Andersson begav sig av med två små lappar i handen till patentverket för att kolla om någon av kombinationerna var till ansökan ledig.

Det var flera. Så 28 april 1956 var vi på bröllop utanför Motala på Godegård, som gått i arv i familjen Grill sedan 1775. Där vigdes nyblivne Hornstrand med fröken Grill.

Otroligt att ett så bra namn kunnat förbli ledigt! Vem skulle förvånas över att hitta en Hornstrand som borgmästare eller rådman i Stockholm på 1700-talet?

Och det var en lönande investering. Det unga paret från 1956 är gifta än idag, om än 60-åriga.”…